Årsarbetet, och vad som kommer efter.

29 sept

Publicerad 2011-09-29 18:06:09 i Allmänt,

Heeeej bloggen! hihi. ne

Sara har tagit Snärten igår och idag, i tisdags fick han vila och må bra. Men i måndags så körde jag lite NH och red med repgrimma.
Jag började med att arbeta från marken. Tänkte köra igenom övningarna för att mjuka upp honom och bli bättre på själva övningarna, respekt osv.
Men när vi höll på på ridbanan så var det mörkt, väldigt mörkt pga moln, det blåste och Snärten stressade tyvärr upp sig själv. För kossorna låg i hagen, och de såg verkligen läskiga ut, och då blev han även nervös och flyktig. Fast han var inte så pass flyktig att han skulle springa iväg, men han blåste, stirra, hade noll fokus och var lite på tårna. Så jag kände att jag fick ta och rida istället i och med att jag varken kan ta bort mörker eller kossorna från hagen. Dessutom hade jag gjort upp lite roliga banor att rida så jag var som sugen på att rida på direkten.

Vi började i skritt, kolla så att han stannar lätt, svänger bra åt båda hållen, kan öka takten och sen ta ner den (lite problem med det, men men!) och främst se till att slappna av. Han var fortfarande lite fjantig när jag satt upp och jag kunde känna varenda muskel i kroppen på han spännas när han tyckte en skugga var väldigt läskig.

 Jag fortsatte att skritta på och när jag kände att han lugnat sig lite började jag ta min an hinderbanorna.
Jag hade ställt upp två tunnor och två sockerbitar i en slalom bana, trångare utrymme vid tunnorna för mer utmaning. Detta "moment" klarade han förvånansvärt bra (med tanke på att jag har 90% av min stryning i vikt, kropp, syn och fokus och resterande procent i de två repen jag har i händerna som mest fungerar som broms. Jag har två rep som sitter fast i repgrimman och i början fick jag nästan styra med dessa, men det blir minde och mindre faktiskt! så egentligen kan man säga att vi båda klarade det förvånansvärt bra!) och han tyckte även det var roligt. Så vi kryssade igenom banan och ju bättre det gick ju mer utmanade jag oss. Vek av, gjorde svåra svängar, red runt en tunna, flyttade bak- och framdel istället för att runda tunnorna eller sockerbitarna. Detta var riktigt roligt och nyttigt för både mig och hästen på så sätt att Snärten fick arbeta och tänka, medan jag fick ha 100% koncentration och träna min kroppskontroll.

Jag hade två till "moment" som var över bommar. Ena momentet låg bredvid slalombanan och det var två bommar som Snärten skulle skritta över, men de låg på kortsidan så han fick skärpa till sig och samla upp sig för att klara bommarna utan problem, och för att ibland göra det svårare tog jag till en tunna eller två och ibland snurra vi runt som jag vet inte vad. Kul var det iallafall!
Tredje "momentet" hade jag gjort så att jag la två bommar i en 90 graders vinkel och bommarna hade jag lagt upp på ca 10 cm. Även i det här momentet var det mycket svängar, böja och flytta, som jag kunde kombinera med slalombanan också.

Efter att ha gjort det här ett tag och Snärten börjar bli varm och mjuk, även lugnat ner sig lite, så travar jag igång honom. Han är pigg och glad och medan jag sitter där börjar jag tänka i dressyr-termer. När man rider dressyr vill man att hästen ska "gå i form". Alltså ha sänkt nacke, arbeta med bakbena under sig och i och med detta så höjer hästen ryggen och arbetar i en form som sliter minst på hästen. Jag förstår ju att det behövs säkert år av träning och en himla kroppskontroll för att få en häst att gå i form utan träns.
Men jag kom på något jag lärt mig förut när jag red hos en kvinna i grannbyn, att den bästa uppvärmingen och stretching man kan göra på hästryggen inför ett dressyrpass är att få häst att gå med riktigt sänkt huvud, nästan så att han har mulen i backen. Då blir det naturligt att ryggen höjs, och när man sedan får hästen att trivsamt gå en så låg form kan man börja stretcha sidorna genom att rida på volter och få hästen att  gå i böjt spår.

Jag fick lära mig av en annan kvinna som håller på med westernridning, raining att när de vill få hästen att gå med så låg nacke, mulen i backen, så är dom ute efter en höjd rygg och en häst som arbetar på rätt sätt. Det roliga med den här kvinnan är att hon tycker dressyrmänniskor är dumma i huvudet som får hästar att gå i så kort form och att man i princip trycker ihop dem. Men dressyren har samma grundprincip som westernridningen, en sänkt nacke och en bekväm och smidig form. Sen är western lite friare och dressyren lite mer krävande, men jag tycker båda ridformerna kan utföra otroligt vackra rörelser med hästen.

Men för att komma tillbaka till saken så kom jag att tänka på den här låga formen, den är jätteenkel att göra. När du rider en häst ska du sitta lodrätt i sadel, ha armarna och armbågarna mot kroppen och hålla handen lämplig höjd över manken. Det finns helt utförliga förklaringar för din sits i sadeln, men en förklaring för varenda vinkel på din kropp, men det jag vill komma fram till är att du har dina händer och armar "uppåt" och riktar din energi uppåt, när du har en häst som är svår att rida ner i formen kan du märka att om du sänker handen söker även hästen sig neråt. Och när du vill ha hästen ner i låg form så räcker du ner händerna så lågt som det går med raka armar. Händerna ska som riktas mot hästen huvud så din energi som trycker ner hästens huvud naturligt och du märker på direkten att hästen sänker nacken. Sen att komma till en så låg form med mulen i backen är något som kommer eftersom, både träning, stretching i rygg och nacke och en lugn häst. När en häst sänker nacken utsöndrar den endorfiner och blir lugn. En lugn häst har lättare att arbeta och är enklare att arbeta med.
Så i mitt briljanta minne om denna guldvärda låga form att arbeta i, så fick jag inte bara en häst som arbetade riktigt bra, utan en häst som även blev lugn och fin. Sen är han lite otränad och att gå i en så pass låg form som han klarar av nu har han inte riktigt av fysiskt, så då går det lite fort eftersom jag har själv svårt att jobba honom bakåt, alltså hålla tillbaka honom, som man kan göra med ett träns.

Så detta var riktigt roligt att komma på, och traven var väldigt fin den med. Så smånigom när jag börjar känna min och Snärtens kropp bättre kanske jag klarar av att rida honom i form ordentligt? vem vet? :) :)



22 sept - regn regn regn regn

Publicerad 2011-09-22 23:09:48 i Allmänt,

Massa förbannelser och svordomar till regn. Regnet förstör. Ingen ridbana, den har försvunnit och blivit en pool. Åkrar är för hala och vägar för steniga. Enda positiva är att Snärtens fötter blir blöta och läker bättre! Yeee. Ringt hovslagaren iallafall. japp.
Så i understimulans av för lite ridning och mys med varm och go häst (hästen är blöt och kall av regnet hela tiden, inge mysigt) så tänkte jag att jag måste gnugga mina knäppa "hästknölar" för att kunna somna på kvällarna. hehe



Anteckningar från Rundcorallkurs 26 Mars.

Alla hästar är olika, precis som vi människor. Man tror att man känner sin häst, vet hur den fungerar osv. Men beroende på situation kan hästen agera på ett sätt man inte förväntat sig. Man tror man vet allt om sin häst, eller hästar i över huvudtaget. Men nej. Därför tar hästen ner dig på jorden. Håller dig kvar och låter dig inte bara lära dig en hel massa om hästen, utan lära känna dig själv på andra sätt.

Man kan alltid ändra hästens personlighet trots bagage eller gener, även attityder går att arbeta med. Hästen fungerar så att den bygger ett eget system för att stå ut med människan. Vilket kan resultera i problem och dåliga beteenden. Vissa hästar är rädda, osäkra, har dåligt självförtroende eller så har hästen lyckats lura en. T.ex. en häst som inte vill komma till en. Den vet då att om man väntar tillräckligt länge så kommer människan med en foderhink.
Med rundcorall kan man få svåra hästar att bli behagliga hästar med tillit, respekt och kärlek.
Med rundcorallarbete arbetar man med det att få hästen att vilja komma till en. Man arbetar även med att lära sig att läsa av hästen och lära känna den. Att se hästens reaktioner, humör mm. Förstå hur vårt beteende och sätt orsakar/provocerar fram onödiga saker/beteenden.

Det Hästen Själv Har Kommit På Minns Den Bättre Än Det Vi Lärt Dem.

Ledarskap jobbar man med genom hästens språk. Hästen har en instinkt att följa sin ledare.
 Vi stegrar hela tiden med våra två ben. Vi har rovdjursbeteendet i oss. Så man behöver få hästens uppmärksamhet och fokus för att vara ledare. Hästen vill ha en stark ledare som det flockdjur hästen är. Genom NH får man en signalkänslighet av hästen som gör den lugn och harmonisk.
Så, arbete i rundcorall ger;
+ ökad kommunikation, signalkänslighet
+ ändrad attityd
+ att läsa och tolka hästen
ex/ det finns en övning kallad Join up där hästen ska komma till en och följa en.
Hur gör man då?

-Härma hästen.
 Lära sig hästens kroppspråk, träna upp det.
Hästar fostrar varann genom att flytta/positionera varann. Den som flyttar är högst uppsatt, starkast.
Den harmoniska flocken som hästarna valt varann(minst tre st), inte den flock som man bara satt ihop i en hage, är en flock med "läxade" hästar. En häst som som stått ensam tidigt i tidig ålder har ofta "språkproblem" eftersom de inte blivit läxade av en flock. Mammastoet är en ganska mesig ledare egentligen.

- Mental press.
Kroppspråk, behagligt, lugnt och fint. och viktigaste Eftergift!

"Stadier" som kommer när man jobbar med NH, rundcorall.

Lydnad
En häst som följer, respekterar, lyder. Hästen springer inte över en i pressade situationer.
(man kan väl säga att jag och Snärten ligger här)

Följsamhet
När hästen vill, mjuknar. Reagerar snabbt, kommer fort. Hör ihop med Lydnad.

Hörsamhet
En häst som lyssnar, har koll, som är intresserad.

Internalisering
En häst som verkligen vill, är benägen.
(Internalisering är införlivning av andras tankar, värderingar och reaktionssätt i den egna personen)

NH går som sagt ut på Tryck-Eftergift (obehag-behag) som är naturligt för hästen. Man kan inte muta till lydnad. Använd ej godis!!

ZONER
Hästar är oliksidia. Höger sida kan tex vara mindre tolerant är van att ha oss på vänster sida. (häst=vanedjur, vänster sida= vana, vana=lättare hantering av häst för människan)
 Eller tvärtom. Träna båda sidor lika mycket oavsett vad.
 5 eller 7 zoner har hästen, olika beroende på vilken människa man frågar. Men jag utgår från 5 zoner.



1. Stoppzonen
2. Bromszonen (tänk longering)
3. Vändzonen, tryck precis framför bogen, (ungefär där punkten jag gjort är)
4a. Drivande zonen, märren använder den zonen när hon föser fölet framåt (skänkeln)
4b. Drivande zon, rätt så uppenbar
5. Vändzon, tryck på höftbenet (där punkten jag gjort är)




I Rundcorallen

Släpp aldrig fokus från hästen när du är i rundcorallen!
Visa hästen att rundcorallen är din mark, få den att acceptera ditt livsutrymme.
Man driver runt hästen, ger tryck så den rör sig ut med staketet, då respekterar den ditt utrymme.

Tecken att söka hos hästen;
- Sänkt nacke,
Endorfiner, lugnande hormoner kommer igång när hästen har huvudet sänkt. Höjt huvud utsöndrar aderalin.

- Huvudet vinklat inåt mot dig,
lite av ögat, den ska ha koll på dig.

- Örat mot dig inåt,
ibland det första hästen gör.

- Tugga, smaska, gäspa,
 
betyder att hästen släpper spänningar och ger efter.

När hästen ger dessa tecken märker man ett närmande av hästen. De första gångerna, Låt/Be hästen komma in, visa vad fin och mysig du är. När man gjort detta ett tag och hästen insett vad lugnt och skönt det är hos dig, får den bara komma in till dig när du ber om det.
När hästen kommit in, varit med dig. Kolla med Join Up, om den följer dig när du går. Om inte, skicka ut den igen "på spåret". Vill den inte vara med dig får den jobba igen. Man ska även kunna skicka ut den igen. Går inte alltid med alla hästar.

[80% av alla problem orsakas av smärtor. Kolla att den inte har ont någonstans så du inte orskar obehag!]





Men ibland känns det lättare att ge dom äpplen när man ska hämta in hästarna från hagen.

Fred ut / Fia


18 sept

Publicerad 2011-09-18 13:46:56 i Allmänt,

Igår var den en rätt så bra dag.
Jag körde först Nh i kanske 30 minuter. Flytta bakdelen, mental böjning, zonövning.

Sedan så tog jag och tränade tolerans i stalldörren, för första gången. Våran stalldörr har som två dörrar. En stor sen en mindre dörr. Att gå igenom när båda dörrarna är öppna går jättebra men när lilla dörren är stängd och det är trångare utrymme gör genast Snärten osäker. Han är himla klautrofobisk när det gäller trånga utrymmen och hanterar detta genom att fly ifrån sin rädsla, som hästar gör. Problemet är då att när man går igenom dörren, eller andra utrymmen där han känner sig trängd, så exploderar han ut genom dörren. Just innan dörren, inga problem, igenom dörren, en himla fart och man själv riskerar att bli klämd, efter dörren, inga problem.

Förmodligen har Snärten blivit skrämd, gjort illa sig, blivit klämd i ett trångt utrymme förut. För detta problem har alltid funnits. Men jag har funnit vägar att undvika att bli klämd och låtit Snärten fortsätta istället för att ta tag i problemet.
Så igår jobbade jag lite i dörren. Jag hade som fokus att få han att slappna av, och det blev så också. Det är det jag måste jobba med först för att sedan gå vidare och utmana honom, göra det lite jobbigt för han men visa att det är inget farligt att hans rumpa kanske tar i dörren lite grann.
Han var som sagt spänd från början med sedan slappnade han av. Jag jobbade först med båda dörrarna öppna och sedan stängde jag lilla dörren.
Gick först igenom dörrarna, stanna han innan, mitt i dörren, backa honom lite, gå fram lite, stanna osv. Gå igendom dörren, stanna, backa och så höll jag på tills han var helt avslappnad var han än stod. Han var lite ängslig när han stod mitt i dörren och ville gå fram, då backa jag honom lugnt och höll på så tills han stod stilla och rörde bara sig tills jag bad honom. Något jag märkte var också att han var mer spänd när man gick ut från stallet. Det går bättre att gå in i stallet.
Så jag ska försöka att göra såhär varje dag om det går för det är något som verkligen behövs att tränas bort.


Sen red jag lite dressyr, jobba igenom och båda svettades. Det gick riktigt bra ändå. Men efter att jag ridit klart skulle jag ta bort hästskiten från ridbanan. Jag gick runt och Snärten följde mig utan att jag höll i honom. Det gick bra men jag klantade mig. Jag gick fram till en skithög, stannade, och Snärten hängde på. Jag gick vidare till nästa hög och han följde. Men sen var jag lite otydlig när jag skulle gå från en hög och jag sa inte till honom att följa mig. Så han stod kvar. Chill tänkte jag först. Men sen när jag skulle lämna grepen vid väggen så tog Snärten son chans och jag ser hur han traskar iväg , jag blir helt förvånad och ba "Neeeej hesteeen." Han Springer iväg mot hagen och jag går efter. Han följer hagen efter en gammal väg och stannar där, betar lite, kollar på mig. Jag går emot honom men han går iväg. Samtidigt stressar kompisen upp sig i hagen och allt känns lite kaos. I det här läget känner jag rädslan att Snärten ska springa ut på grusvägen som denna gamla väg som vi befinner oss på, slutar. Snärten börjar då gå mot grusvägen och jag följer honom. Springer inte för att riskera att Snärten ska börja springa. Men vid gammvägens slut stannar Snärten. Det ser ut som att han funderar på om han ska ut på grusvägen eller var han ska ta vägen. Men han vänder och kommer tillbaka till mig. Jättekonstig häst. Jag vet inte om han gjorde så för att han tyckte jag var tråkig som inte jagade honom. Han kom ju faktiskt till mig! Glad var jag att jag slapp jaga honom runt byn. Gick tillbaka till stallet och myste.

Idag kommer Matilda och vi ska rida ut och mysa!

15 sept

Publicerad 2011-09-15 22:21:10 i Motgångar/Framgångar,

Hej och hå!
I skolan på svenskatimmarna har vi nu börjat med att skriva rapporten till årsarbetet, vilket känns bra och det är nyttigt för då börjar jag reflektera och klura och det bättrar mitt medvetande om det hela. Inte bara att snart är det dags att stå framför massa människor i ett syrefattigt Hörsal och på enklaste sätt förklara för dessa massa människor vad jag har lärt mig under det här året, utan jag inser även hur mycket jag lärt mig och börjar planera mer hur jag ska träna osv. Vilket är bra, för det behövs. Jag har även börjat planera hur jag ska göra min lilla "handbok" om NH och SKA ta bilder i helgen för just boken. Även det är himla bra.

Men då är det bara så att i och med att Snärten har sämst hovkvalite så är han nu barfota eftersom inga skor går att fästa på hans hovar. I och med detta så är hans fötter himla små, och när man har en plattfotat, väldigt plattfotat häst blir han lätt öm och fötterna har nötts, och jag har filat en massa och fötterna har bara blivit väldigt små. Detta bromsar såklart många möjligheter då jag inte vill utsätta Snärten för några större smärtor eller att han spänner sig för mycket. Han kan få väldigt ont helt enkelt. Jag kan bara hålla till på ridbanan, eventuellt en åker men jag har inga närliggande åkrar till gården som man får rida på. Utan det är en bit grusväg man måste rida för att komma till en för övrigt riktigt bra åker att rida på. Men den där biten grusväg gör ont i hovarna för Snärten, vilket bidrar med att han spänner sig och han får ont. Såååå... jag är återigen fast.

Han fick vila idag efter att jag filat hovarna så dom inte ska kunna fläka upp och bli ännu mindre. Med lite såriga tummar och en häst med minihovar känns allt lite jobbigt. Men imorrn ska jag prova att köra NH på ridbanan och anmärker Snärten inga spänningar eller så, så får det bli massa NH framöver och jag får lägga upp kondis och fysik-träningen på hyllan ett tag tills hovarna hans blivit bättre!

Men det går ändå bra. Jag har kört en del NH och det blir bättre och bättre för varje gång! Både markarbete och när jag rider med repgrimman. Fanny var gullig och tog lite bilder och filma en minut eller två.
En cool sak som var när jag körde lite markarbetet var att jag gick och testa hur Snärten följde mig. Jag kolla igenom vad jag skrivit genom året och läste att jag skulle få Snärten mer följsam. Det var efter att jag varit hos Yvonne och det var något jag skulle träna på till nästa gång. Så jag tänkte, varför inte kolla och utmana honom, se hur följsam han är!
Jag ställde upp två sockerbitar, la en bom på vardera sockerbit så bommarna pekade ut ifrån varann. Gick sedan runt sockerbitarna i en åtta och över bommarna då. Han följde bra när jag ledde honom i repet, sedan när jag snurra repet runt halsen på Snärten och skulle kolla om han följde ändå så gick det minst lika bra. Gick han inte över bommen var det lätt att bara justera genom att flytta han med mitt kroppspråk. Fanny sa det också att om det här hade vart för ett-två år sen hade han varit hos grannen vid det här laget. Det var en extremt härlig känsla att se hur Snärten följde mig hur jag än snurra, stanna, vände osv. Det kändes mäktigt!

Nästa Fredag ska jag få hjälp av Jennifer med NH. Jag har som fastnat lite på att flytta framdelen och behöver lite direktiv och nya sätt att tänka för att komma framåt. Det är även mental stretching och Jojo-leken som jag känner att jag behöver hjälp med. Så det känns roligt och bra. Sen när pappa är klar med skörden så ska jag ta ledigt från skolan en dag och se om jag kan få komma till Yvonne och fräscha upp ytterligare!

I helgen ska jag om vädret tillåter, ta bilder, filma och nöta NH. och om vädret tillåter (peppar peppar) så ska jag ta tag i att träna i dörr. Jag måste få bort Snärtens skräck i dörren.

Jag blev även påmind idag om att när jag tränar NH med Snärten är det jag som lär mig, jag som tränas och förstår NH. Snärten kan det här, det enda som han lär sig och ger efter för är att  jag visar en ledarsida. I och med att han blir mer görlig i övningarna så blir jag en starkare ledare! Det hade jag som glömt. Tex att flytta framdelen är en dominansövning, jag vet inte hur jag ska göra, men Snärten vet. Det jag behöver lära mig är en starkare ledarsida och att pricka av rätt zonpunkt! Så, Hästen kan NH, den är NH. Det är jag som lär mig, tränar NH, övar NH. Övningar är till för mig. Men på sätt o vis även för hästen, eftersom om jag lär mig NH, blir jag en behagligare figur för hästen!



Snärten kan allt redan! Han äger och är världens finaste!

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela