Årsarbetet, och vad som kommer efter.

Igår var den en rätt så bra dag.
Jag körde först Nh i kanske 30 minuter. Flytta bakdelen, mental böjning, zonövning.

Sedan så tog jag och tränade tolerans i stalldörren, för första gången. Våran stalldörr har som två dörrar. En stor sen en mindre dörr. Att gå igenom när båda dörrarna är öppna går jättebra men när lilla dörren är stängd och det är trångare utrymme gör genast Snärten osäker. Han är himla klautrofobisk när det gäller trånga utrymmen och hanterar detta genom att fly ifrån sin rädsla, som hästar gör. Problemet är då att när man går igenom dörren, eller andra utrymmen där han känner sig trängd, så exploderar han ut genom dörren. Just innan dörren, inga problem, igenom dörren, en himla fart och man själv riskerar att bli klämd, efter dörren, inga problem.

Förmodligen har Snärten blivit skrämd, gjort illa sig, blivit klämd i ett trångt utrymme förut. För detta problem har alltid funnits. Men jag har funnit vägar att undvika att bli klämd och låtit Snärten fortsätta istället för att ta tag i problemet.
Så igår jobbade jag lite i dörren. Jag hade som fokus att få han att slappna av, och det blev så också. Det är det jag måste jobba med först för att sedan gå vidare och utmana honom, göra det lite jobbigt för han men visa att det är inget farligt att hans rumpa kanske tar i dörren lite grann.
Han var som sagt spänd från början med sedan slappnade han av. Jag jobbade först med båda dörrarna öppna och sedan stängde jag lilla dörren.
Gick först igenom dörrarna, stanna han innan, mitt i dörren, backa honom lite, gå fram lite, stanna osv. Gå igendom dörren, stanna, backa och så höll jag på tills han var helt avslappnad var han än stod. Han var lite ängslig när han stod mitt i dörren och ville gå fram, då backa jag honom lugnt och höll på så tills han stod stilla och rörde bara sig tills jag bad honom. Något jag märkte var också att han var mer spänd när man gick ut från stallet. Det går bättre att gå in i stallet.
Så jag ska försöka att göra såhär varje dag om det går för det är något som verkligen behövs att tränas bort.


Sen red jag lite dressyr, jobba igenom och båda svettades. Det gick riktigt bra ändå. Men efter att jag ridit klart skulle jag ta bort hästskiten från ridbanan. Jag gick runt och Snärten följde mig utan att jag höll i honom. Det gick bra men jag klantade mig. Jag gick fram till en skithög, stannade, och Snärten hängde på. Jag gick vidare till nästa hög och han följde. Men sen var jag lite otydlig när jag skulle gå från en hög och jag sa inte till honom att följa mig. Så han stod kvar. Chill tänkte jag först. Men sen när jag skulle lämna grepen vid väggen så tog Snärten son chans och jag ser hur han traskar iväg , jag blir helt förvånad och ba "Neeeej hesteeen." Han Springer iväg mot hagen och jag går efter. Han följer hagen efter en gammal väg och stannar där, betar lite, kollar på mig. Jag går emot honom men han går iväg. Samtidigt stressar kompisen upp sig i hagen och allt känns lite kaos. I det här läget känner jag rädslan att Snärten ska springa ut på grusvägen som denna gamla väg som vi befinner oss på, slutar. Snärten börjar då gå mot grusvägen och jag följer honom. Springer inte för att riskera att Snärten ska börja springa. Men vid gammvägens slut stannar Snärten. Det ser ut som att han funderar på om han ska ut på grusvägen eller var han ska ta vägen. Men han vänder och kommer tillbaka till mig. Jättekonstig häst. Jag vet inte om han gjorde så för att han tyckte jag var tråkig som inte jagade honom. Han kom ju faktiskt till mig! Glad var jag att jag slapp jaga honom runt byn. Gick tillbaka till stallet och myste.

Idag kommer Matilda och vi ska rida ut och mysa!