Årsarbetet, och vad som kommer efter.

29 sept

Publicerad 2011-09-29 18:06:09 i Allmänt,

Heeeej bloggen! hihi. ne

Sara har tagit Snärten igår och idag, i tisdags fick han vila och må bra. Men i måndags så körde jag lite NH och red med repgrimma.
Jag började med att arbeta från marken. Tänkte köra igenom övningarna för att mjuka upp honom och bli bättre på själva övningarna, respekt osv.
Men när vi höll på på ridbanan så var det mörkt, väldigt mörkt pga moln, det blåste och Snärten stressade tyvärr upp sig själv. För kossorna låg i hagen, och de såg verkligen läskiga ut, och då blev han även nervös och flyktig. Fast han var inte så pass flyktig att han skulle springa iväg, men han blåste, stirra, hade noll fokus och var lite på tårna. Så jag kände att jag fick ta och rida istället i och med att jag varken kan ta bort mörker eller kossorna från hagen. Dessutom hade jag gjort upp lite roliga banor att rida så jag var som sugen på att rida på direkten.

Vi började i skritt, kolla så att han stannar lätt, svänger bra åt båda hållen, kan öka takten och sen ta ner den (lite problem med det, men men!) och främst se till att slappna av. Han var fortfarande lite fjantig när jag satt upp och jag kunde känna varenda muskel i kroppen på han spännas när han tyckte en skugga var väldigt läskig.

 Jag fortsatte att skritta på och när jag kände att han lugnat sig lite började jag ta min an hinderbanorna.
Jag hade ställt upp två tunnor och två sockerbitar i en slalom bana, trångare utrymme vid tunnorna för mer utmaning. Detta "moment" klarade han förvånansvärt bra (med tanke på att jag har 90% av min stryning i vikt, kropp, syn och fokus och resterande procent i de två repen jag har i händerna som mest fungerar som broms. Jag har två rep som sitter fast i repgrimman och i början fick jag nästan styra med dessa, men det blir minde och mindre faktiskt! så egentligen kan man säga att vi båda klarade det förvånansvärt bra!) och han tyckte även det var roligt. Så vi kryssade igenom banan och ju bättre det gick ju mer utmanade jag oss. Vek av, gjorde svåra svängar, red runt en tunna, flyttade bak- och framdel istället för att runda tunnorna eller sockerbitarna. Detta var riktigt roligt och nyttigt för både mig och hästen på så sätt att Snärten fick arbeta och tänka, medan jag fick ha 100% koncentration och träna min kroppskontroll.

Jag hade två till "moment" som var över bommar. Ena momentet låg bredvid slalombanan och det var två bommar som Snärten skulle skritta över, men de låg på kortsidan så han fick skärpa till sig och samla upp sig för att klara bommarna utan problem, och för att ibland göra det svårare tog jag till en tunna eller två och ibland snurra vi runt som jag vet inte vad. Kul var det iallafall!
Tredje "momentet" hade jag gjort så att jag la två bommar i en 90 graders vinkel och bommarna hade jag lagt upp på ca 10 cm. Även i det här momentet var det mycket svängar, böja och flytta, som jag kunde kombinera med slalombanan också.

Efter att ha gjort det här ett tag och Snärten börjar bli varm och mjuk, även lugnat ner sig lite, så travar jag igång honom. Han är pigg och glad och medan jag sitter där börjar jag tänka i dressyr-termer. När man rider dressyr vill man att hästen ska "gå i form". Alltså ha sänkt nacke, arbeta med bakbena under sig och i och med detta så höjer hästen ryggen och arbetar i en form som sliter minst på hästen. Jag förstår ju att det behövs säkert år av träning och en himla kroppskontroll för att få en häst att gå i form utan träns.
Men jag kom på något jag lärt mig förut när jag red hos en kvinna i grannbyn, att den bästa uppvärmingen och stretching man kan göra på hästryggen inför ett dressyrpass är att få häst att gå med riktigt sänkt huvud, nästan så att han har mulen i backen. Då blir det naturligt att ryggen höjs, och när man sedan får hästen att trivsamt gå en så låg form kan man börja stretcha sidorna genom att rida på volter och få hästen att  gå i böjt spår.

Jag fick lära mig av en annan kvinna som håller på med westernridning, raining att när de vill få hästen att gå med så låg nacke, mulen i backen, så är dom ute efter en höjd rygg och en häst som arbetar på rätt sätt. Det roliga med den här kvinnan är att hon tycker dressyrmänniskor är dumma i huvudet som får hästar att gå i så kort form och att man i princip trycker ihop dem. Men dressyren har samma grundprincip som westernridningen, en sänkt nacke och en bekväm och smidig form. Sen är western lite friare och dressyren lite mer krävande, men jag tycker båda ridformerna kan utföra otroligt vackra rörelser med hästen.

Men för att komma tillbaka till saken så kom jag att tänka på den här låga formen, den är jätteenkel att göra. När du rider en häst ska du sitta lodrätt i sadel, ha armarna och armbågarna mot kroppen och hålla handen lämplig höjd över manken. Det finns helt utförliga förklaringar för din sits i sadeln, men en förklaring för varenda vinkel på din kropp, men det jag vill komma fram till är att du har dina händer och armar "uppåt" och riktar din energi uppåt, när du har en häst som är svår att rida ner i formen kan du märka att om du sänker handen söker även hästen sig neråt. Och när du vill ha hästen ner i låg form så räcker du ner händerna så lågt som det går med raka armar. Händerna ska som riktas mot hästen huvud så din energi som trycker ner hästens huvud naturligt och du märker på direkten att hästen sänker nacken. Sen att komma till en så låg form med mulen i backen är något som kommer eftersom, både träning, stretching i rygg och nacke och en lugn häst. När en häst sänker nacken utsöndrar den endorfiner och blir lugn. En lugn häst har lättare att arbeta och är enklare att arbeta med.
Så i mitt briljanta minne om denna guldvärda låga form att arbeta i, så fick jag inte bara en häst som arbetade riktigt bra, utan en häst som även blev lugn och fin. Sen är han lite otränad och att gå i en så pass låg form som han klarar av nu har han inte riktigt av fysiskt, så då går det lite fort eftersom jag har själv svårt att jobba honom bakåt, alltså hålla tillbaka honom, som man kan göra med ett träns.

Så detta var riktigt roligt att komma på, och traven var väldigt fin den med. Så smånigom när jag börjar känna min och Snärtens kropp bättre kanske jag klarar av att rida honom i form ordentligt? vem vet? :) :)



Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela