Årsarbetet, och vad som kommer efter.

27 Juni

Publicerad 2011-06-27 14:29:46 i NH-dag,

Igår var Ylva en ängel och fotade lite när jag körde NH med Snärten. Så nu har jag lite jättefina bilder! Yey!

Jag gjorde det vanliga, Zonövningen (den gör jag varje dag nu, det bör man för att visa vem som bestämmer och för att vara konsekvent!) alltså backa hästen -övningen. Gå på långt avstånd, körde dock lite lite med JOJO-leken men jag kände först att han var lite ofokuserad så jag tänkte "värma upp" han med att flytta bakdelen, men sen var det så mycket ohyra att jag glömde bort det.
Men jag körde som sagt att flytta bakdelen, både när man står jäms med flyttande zonen och, något som är nytt för oss, när man står ca 4 m ifrån jäms med huvudet och flyttar.

Han har blivit mycket bättre, behövs dock mer toleransträning när jag står vid flyttande zonen. Snärten har fortfarande svårt med att ha mig vid hans bak. Lite obekväm med det, men jag kör på toleransträning och det blir bättre. Skillnaden man kan se när man flyttar från zonen eller från när man står vid huvudet är att han korsar inte benen när man står vid zonen, och han blockerar mig mycket mycket mer när jag står vid zonen också. När jag står vid huvudet är det mer när jag är otydlig eller står fel själv som han kan trixas lite.

Det som var helt och hållet nytt för oss igår var att jag började att flytta hans framdel. Detta är något han har svårt med i vanliga fall när man leder honom och ska vända mot honoms håll, det är som att flytta på en färja då han har otroligt svårt att flytta framdelen för mig. heh
Så denna övning behövs verkligen! Han är ju lite nonchalant och ofokuserad ibland, eller man får ett fokus, sen har han lätt att tappa det. Så när vi började med den här övningen blev han jätteförvirrad och krångla lite. Men sen så lyssnade han på trycket och jag fick vara noga med att han var lätt på framfoten innan övningen så blev det bättre och bättre.

Jag är då nöjd med dagen, både med mig själv och hästen och längtar till imorrn då jag tänkt mig lite NH. hihi
Plus så för ett tag sen provade jag att rida i repgrimman, det blev lite kaos och Snärten tyckte det var kul att fara runt och kolla på allt och inte lyssna så bra på mig. ´När man rider måste man använda sin vikt och sina sänklar, och Snärten är lite döv på de hållet. Men det är något jag ska fortsätta med. För om jag rider tillräckligt mycket kan man sedan galoppera på en volt utan problem! Det hade vart något!!


Bilder från igår då:

Här gör jag Zonövningen, Snärten lyssnar nu på bara fingret och lagomt med energi, istället för handen och mycket massa energi. Känns kul!

Här kör vi Zonövningen. Snärten behöver nu bara ett finger och lagom med energi för att svara på trycket, istället för stora armrörelser och massa energi! Det känns kul!



Lite tolerans träning där bak i den flyttande zonen. Där får man stå ibland ett tag för att han ska tolerera att ha mig där. Han flyttar omkring och försöker blockera mig och då får jag vara snabb att själv flytta mig tillbaka till den flyttande zonen så han inte får eftergift i att flytta runt. Se hur jag kollar bort för att ge noll tryck på hästen, hästen känner om du ser på den!



Här är en bild på mig in action, fett koncentrerad. Med repänden ger jag ett tryck så att Snärten ska flytta baken som ni ser på bilden att han är på väg att göra!



Igen toleransträning vid den flyttande zonen. Jag klappar hästen!



Backa Snärten. Backa!



Här står jag som förklarat tidigare vid huvudet ca 4 m ifrån, och flyttar bakdelen. Fast här står jag inte riktigt vi huvudet, det är olika beroende på hur känslig hästen är, jag behöver stå lite längre bak för att nå fram med trycket, men har du en signalkänslig häst kan du stå långt långt långt bort och ändå flytta bakdelen, då gäller det bara att du själv riktar din energi och ditt tryck rätt så hästen inte blir förvirrad!



På den här bilden står jag lite längre fram, vid huvudet. Man ser på Snärten att han lyssnar för trycket!



Här flyttar jag framdelen. Dock så är inte Snärten så signalkänslig att han lyssnar på det där trycket jag har, utan bilden visar när Snärten flyttar och jag visar vars han ska med handen. För att flytta hans framdelen måste jag trycka med handen i den flyttande zonen för att han ska ge efter för trycket!


Jag har mer bilder men de här visar lite hur det kan se ut när jag tränar NH! :)

fred ut

3 juni

Publicerad 2011-06-04 00:09:57 i Allmänt,

ooj vad tiden går, eh. Men idag hände det en riktigt häftig grej. Eftersom det närmar sig sommarlov så har jag inte haft tid eller ork att ta tag i NH.

Jag hade egentligen tänkt att ta in Snärten, rida ut på en mysig barbacka tur och njuta av solen. Men när jag gick för att att ta in honom så misstyckte han totalt. Så problemet med att få in hästrackarn uppstod.
Han gick ifrån mig och när jag gick emot honom sprang han iväg. Då blev jag lite frustrerad och funderade om jag skulle köra på det enkla och ta in Snärtens nya stallkompis Surprise, tilltalas Prisen,  för då blir Snärten förtvivlad och ledsen när han blir ensam och tror att världens ska gå under typ, så då är det aldrig ett problem att få tag i honom från hagen.
Jag sket i det idag, från början iallafall, och tänkte istället visa att gör han sådär och bara går iväg så blir det smisk. Smisk i detta fall är för mig att jaga runt han i hagen som man gör i rundcorallen. "jaga runt" kan ge en fel bild på det hela eftersom jag rör mig i mitten i hagen och ser till att hästen springer runt mig utan att stanna, om jag inte vill det såklart.

Jag låter då Snärten få det lite jobbigt och springa runt runt runt runt runt, medan kompis Prisen står i mitten och kollar på och verkar tycka vi ser ut som idioter. Men dum som jag är lyckas jag skicka ut Prisen i denna eviga cirkel runt mig och jag har nu två hästar att ha koll på. Se till att de springer i rätt varv, och inte saktar av osv.
Så där står jag, med två knäppa hästar som springer runt. Det häftiga är att båda lyssnar på mig. De reagerar inte på tryck på bakdel, trycket som gör att hästen vänder in mot mig och det blir en "join up" och jag får hästen in till mig.
Jag vänder på hästarna på framdelen, stannar dem, byter varv och byter sen snabbt igen. Ibland vänder ena medan den andre springer åt andra hållet och det blir kaos. Men de sköter sig ändå bra. Förvånande nog så är det Prisen som ger efter. Han är den första att börja sänka huvudet, slicka sig runt munnen, tugga. Ja de där tecknena på att hästen faktiskt lyssnar. Båda har öronen riktade mot mig,men Snärten den tjurskallen vägrar att slappna av och släppa för ett sänkt huvud och lite tugg tugg.

Jag erbjuder flera gånger att de ska få komma in till mig, båda blir faktiskt rejält svettiga bär de springer runt, men jag får inget svar och jagar på dem istället. Tillslut så släpper jag tryck totalt och Prisen är den duktiga att vända in mot mig, Snärten är ett tjurarsle och vänder åt fel håll och ser sin chans att hämta andan. Prisen vill inte gå hela vägen in till mig så jag chansar och möter upp honom, klappar, lyfter hovarana för att se att det är lugnt mellan oss. Jag märker sedan att Prisen följer mig, vart jag än går. HUR COOLT SOM HELST!

Jag fortsätter med att jobba med Snärten och samtidigt så följer Prisen mig som en hund, han är dock en "knähund" och vill stå på mig nästan. När jag backar honom för att visa mina zoner lyssnar han snällt och fortsätter sen att följa mig. Denna känsla är otrolig. Till slut blir både jag och Prisen less på Snärten som inte vill ge sig, och både pappa och Annica ber mig att ge mig så vi kan äta middag nån gång, heh.
Jag går in med Prisen, duschar av han och ställer in han i boxen. Gissa vem som står i hagen och skriker?
Nu kommer tjurskallen såklart. TTypiskt Snärten. Jag duschar av honom och bestämmer mig för att komma igång med NH och prova de nya övningarna jag fått lära mig.

Det jag gjorde idag var nog egentligen dumt. Eftersom jag aldrig provat på att arbeta med en häst i en rundcorall, som är sunt och inte har hörn att gömma sig i, så har jag inte känslan att hantera hästen. Jag vet hur man gör teoretiskt. Jag kan hästens zoner och vet när jag behöver agera. Men tänk om något hade gått fel? Vad hade jag gjort då?
Men jag känner mig sjukt stolt över mig själv ändå. Den här Prisen som flyttat in är en äldre häst på 18 år. En arabvalack som är rätt så känslig, lite fjantig och kan bli tvärrädd. stressar lätt upp sig. Jag känner inte hästen egentligen eftersom han bara stått hos oss i knappt en månad, eller mer? minns inte. heh.
Saken är den att jag blev bara så förvånad. Han verkade nöjd med detta arbete och var harmonisk sen när vi gick in. Han är tidigare NH-tränad verkar det som och hans nuvarande ägare som haft honom i ett halvår tränar med honom också. Om man summerar dagen måste det väl betyda att jag lärt mig något denna tid! eller hur?



Finaste Tjurskallen i vintras



Fred ut

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela