Årsarbetet, och vad som kommer efter.

Idag, i det stormande vädret som hållit mig och jag har förgäves försökt plugga, så skulle jag ta in hästarna.
Snärten har fått en ny kompis. Prisen for för knappt en månad sedan, och det följde att vi fick en ny kompis i stallet. Alexandra har tagit sitt varmblodssto som jag ännu inte fått något riktig fattning om vad hon heter, Marine kanske? nått sånt. Det har gått lysande bra. Snärten som fick va ensam en vecka verkar glad igen och de trivs bra ihop.

Iallafall, tillbaka till idag. I det här snöblandade regnet och dumma vindarna så skulle jag ta in dem. De var nog väldigt glada att se mig och de kom till grinden på en gång. Medan jag hänger upp undre grinden ser jag hur Snärten börjar backa flera steg, snabbt ser jag på Marienensnensn, ah stoets, kroppspråk att det är hon som får honom att backa.
Marinene, okej, Marine kallar vi henne nu. Hon är ett typiskt sto.
Ett sto, stoet som är ledaren för flocken, är extremt noga med sitt egna utrymme (kan slänga ett ben om man som häst kommer för nära baken, eller om man som människa ska spänna bengjordarna på täcket). Det är stoigt tycker jag, för att alla hästar är ju extra uppmärksamma om man är baki hästen, eftersom det är som deras akilleshäl. Buken- där rovdjuren hugger i jakten, rumpan för de ser en inte lika bra om man är vid rumpan. Men det är ju mer eller mindre från häst till häst. Sen som sto har man sitt juver där, som är kanske bland det dyrbaraste hos stoet, eftersom hon förser flocken med föl och har en del av auktoriteten där, hon som lär fölen att växa upp. Då vill man som sto inte att ett rovdjur, mig människan i det här fallet, ska va där och pilla, tänk om jag ba börjar förstöra juvret för henne?

Så hennes höga rang, för hon verkar ha tagit högst rang i hennes och Snärtens lilla flock, backade Snärten idag som fick mig att börja analysera och fundera. Det var inte bara att hon visade att han skulle fanimej vänta för att hon ska in först (vad hon tycker iallafall) utan att Snärten verkligen backade, flera steg. Hade han vänt om bara, som jag hade gjort om jag vore häst för det är ju enklast, hade Marine nog gett Snärten en läxa. Så hög auktoritet har Marine. Hon är värsta ledarstoet.
Då faller såklart mina tankar åt NH. Jag som kämpar för att få Snärten att backa för mitt tryck och min vilja. För att visa en hög auktoritet, som en ledare, som en som Snärten kan lita på. För det gör inte Snärten bara mer följsam, han blir behagligare att göra med också.

Efter att ha sett Marine backa Snärten, flera steg så enkelt fick jag lite drivkraft. Jag har läst ett tips om en bok som man får läsa om man läser om hästens beteende på universitet. Den verkar sjukt bra, för det står om hur människans kroppspråk påverkar hästen också! Så det blir det nog att införskaffa framöver.
För Marines kroppspråk, hon hade energin bakåt, höjde huvudet bakåt-uppåt, och örona lite bakåt också för att visa sitt allvar. Hon ökade "trycket" tills Snärten verkligen backade. Det var så mycket NH, och det var så häftigt att se hästar göra det som jag fått lära mig.

Ibland är dagar bara för härliga, trots skitväder, men sådana upplevelser är värda att skriva ner, så man inte glömmer dem! Japp.