3 juni
ooj vad tiden går, eh. Men idag hände det en riktigt häftig grej. Eftersom det närmar sig sommarlov så har jag inte haft tid eller ork att ta tag i NH.
Jag hade egentligen tänkt att ta in Snärten, rida ut på en mysig barbacka tur och njuta av solen. Men när jag gick för att att ta in honom så misstyckte han totalt. Så problemet med att få in hästrackarn uppstod.
Han gick ifrån mig och när jag gick emot honom sprang han iväg. Då blev jag lite frustrerad och funderade om jag skulle köra på det enkla och ta in Snärtens nya stallkompis Surprise, tilltalas Prisen, för då blir Snärten förtvivlad och ledsen när han blir ensam och tror att världens ska gå under typ, så då är det aldrig ett problem att få tag i honom från hagen.
Jag sket i det idag, från början iallafall, och tänkte istället visa att gör han sådär och bara går iväg så blir det smisk. Smisk i detta fall är för mig att jaga runt han i hagen som man gör i rundcorallen. "jaga runt" kan ge en fel bild på det hela eftersom jag rör mig i mitten i hagen och ser till att hästen springer runt mig utan att stanna, om jag inte vill det såklart.
Jag låter då Snärten få det lite jobbigt och springa runt runt runt runt runt, medan kompis Prisen står i mitten och kollar på och verkar tycka vi ser ut som idioter. Men dum som jag är lyckas jag skicka ut Prisen i denna eviga cirkel runt mig och jag har nu två hästar att ha koll på. Se till att de springer i rätt varv, och inte saktar av osv.
Så där står jag, med två knäppa hästar som springer runt. Det häftiga är att båda lyssnar på mig. De reagerar inte på tryck på bakdel, trycket som gör att hästen vänder in mot mig och det blir en "join up" och jag får hästen in till mig.
Jag vänder på hästarna på framdelen, stannar dem, byter varv och byter sen snabbt igen. Ibland vänder ena medan den andre springer åt andra hållet och det blir kaos. Men de sköter sig ändå bra. Förvånande nog så är det Prisen som ger efter. Han är den första att börja sänka huvudet, slicka sig runt munnen, tugga. Ja de där tecknena på att hästen faktiskt lyssnar. Båda har öronen riktade mot mig,men Snärten den tjurskallen vägrar att slappna av och släppa för ett sänkt huvud och lite tugg tugg.
Jag erbjuder flera gånger att de ska få komma in till mig, båda blir faktiskt rejält svettiga bär de springer runt, men jag får inget svar och jagar på dem istället. Tillslut så släpper jag tryck totalt och Prisen är den duktiga att vända in mot mig, Snärten är ett tjurarsle och vänder åt fel håll och ser sin chans att hämta andan. Prisen vill inte gå hela vägen in till mig så jag chansar och möter upp honom, klappar, lyfter hovarana för att se att det är lugnt mellan oss. Jag märker sedan att Prisen följer mig, vart jag än går. HUR COOLT SOM HELST!
Jag fortsätter med att jobba med Snärten och samtidigt så följer Prisen mig som en hund, han är dock en "knähund" och vill stå på mig nästan. När jag backar honom för att visa mina zoner lyssnar han snällt och fortsätter sen att följa mig. Denna känsla är otrolig. Till slut blir både jag och Prisen less på Snärten som inte vill ge sig, och både pappa och Annica ber mig att ge mig så vi kan äta middag nån gång, heh.
Jag går in med Prisen, duschar av han och ställer in han i boxen. Gissa vem som står i hagen och skriker?
Nu kommer tjurskallen såklart. TTypiskt Snärten. Jag duschar av honom och bestämmer mig för att komma igång med NH och prova de nya övningarna jag fått lära mig.
Det jag gjorde idag var nog egentligen dumt. Eftersom jag aldrig provat på att arbeta med en häst i en rundcorall, som är sunt och inte har hörn att gömma sig i, så har jag inte känslan att hantera hästen. Jag vet hur man gör teoretiskt. Jag kan hästens zoner och vet när jag behöver agera. Men tänk om något hade gått fel? Vad hade jag gjort då?
Men jag känner mig sjukt stolt över mig själv ändå. Den här Prisen som flyttat in är en äldre häst på 18 år. En arabvalack som är rätt så känslig, lite fjantig och kan bli tvärrädd. stressar lätt upp sig. Jag känner inte hästen egentligen eftersom han bara stått hos oss i knappt en månad, eller mer? minns inte. heh.
Saken är den att jag blev bara så förvånad. Han verkade nöjd med detta arbete och var harmonisk sen när vi gick in. Han är tidigare NH-tränad verkar det som och hans nuvarande ägare som haft honom i ett halvår tränar med honom också. Om man summerar dagen måste det väl betyda att jag lärt mig något denna tid! eller hur?
Finaste Tjurskallen i vintras
Fred ut
