22 aug
Första dagen i skolan avklarad! Lyckades stressa upp mig själv och känner mig rånojjig för det känns som att jag föddes igår och jag känner mig inte riktigt redo för skola, ansvar och ta tag i allt!
I och med att jag jobbat hela sommaren har jag lite småångest och en bubblande stress under ytan. Jag har inte gjort en tiondel av det jag tänkt. Jag fick festival, stockholm och stugan osv. Va med mina fina och må bra. Men jag känner mig inte nöjd. Lär nog aldrig vara nöjd i livet hehe.
Men jag har funderat och så. Känner att jag måste lugna ner mig och inser att jag har någon sjuk prestationångest. Jag erkänner det inte, och jag tror inte på det själv när jag säger det. Men nånstans så måste det vara så, även om det inte stämmer.
Jag har faktiskt lärt mig mycket. Jag trodde aldrig jag skulle kunna få sån kontroll och känsla för hur jag ska handskas med min fina häst som jag bara älskar mer för varje dag. Även om det finns sina negativa delar med att "veta så mycket". Jag vill inte erkänna att jag kan, för det finns så himla mycket jag inte vet. Men ibland kommer det stunder då jag kan tycka att en del hästmänniskor verkligen borde tänka om, även om dom är flera år äldre, har så mycket mer erfarenhet och kunskap på nacken och kan hantera livet på ett sätt jag inte förstår fören jag gått igenom det hela.
Det sätt jag har börjat tänka om hästar efter jag bara hörde ordet NH och dess innerbörd har fått så himla mycket tankat och ideer i huvudet på mig. Jag är stolt över mig själv som kan bemästra en lite kunskap om det hela. Att kunna få en häst att reagera på en, se en. Känna sig trygg, låta mig vara mig.
NH är det bästa som hänt mig. Mitt intresse för hästen har växt så enormt, vilket är lite farligt då jag funderar på att släppa allt. Köpa en hästgård där jag kan ha mina fina Snärten, ta emot hästar i nöd och skapa en råmysig hästfamilj. Men det är en lång väg kvar. Mycket kvar att lära, både i hästväg och sån där jobbig "att vara människa-väg".
Jag har en ny syn på allt. Analyserar, lyssnar, gräver, funderar, tänker efter, försöker förstå, vill förstå! Hur kan jag vara en bra människa på bästa sätt? Hur kan jag vara bästa möjliga hästmänniska? Utan att bli ytlig och tänka att hästen ska prestera på ett sätt för min vinst skull?
Jag kan bli helt tagen på att se hästar, alla sorters. Ser hur dom rör sig, beter sig och lever. Jag funderar på hur jag kan ge min vän hästen ett bra liv. Jag vill ge hästen ett så bekvämt liv som bara finns. Om min tonårsdumhet tar över och jag får in en miss med hästen kan jag ha ångest i dagar. Lämnar jag hästen för länge blir jag ängslig, saknar hästen. Blir understimulerad och kan klappa en hund i timmar bara för att hunden är ett djur, som hästen. Djur i överhuvudtaget har en så stor del i mitt liv att jag blir helt knäpp, på ett bra vis.
Jag blir rädd av tanken att växa upp, åldras och ta beslut om att behöva måste lämna Snärten för att jag ska kunna leva ett normalt liv. Leva mina drömmar. Jag vill kunna ta med Snärten överallt, till skolan till och med. Tanken att Snärten en dag inte kommer finnas hos mig får mig att känna mig otrygg.
Jag hatar mig sjölv ibland att jag tar för givet att Snärten finns där ute i boxen. Jag är inte rädd för åskan, jag är rädd att blixten träffar Snärten.
Men att veta att man har såpass mycket kunskap om NH att man själv känner att man är på rätt spår, tänker i rätt banor, gör att man mår lite bättre och känner sig bättre då man kan ge alla världens hästar ett vänligt hej i livet.
Så jag har nu satt upp massa lappar på min vägg, lite mål jag tror jag ska kunna uppnå innan det blir dags att redovisa, bara för att jag måste inse hur mycket jag har lärt mig, istället för att tänka på allt jag inte lärt mig. Det här kan nog bli bra. Jag har ett helt liv framför mig, det enda som kan hindra mig är mig själv, ju!
Så jag har härmed bestämt mig att sluta nojja, vara stressad och virrig och istället ta tag i livet. Inse att jag är fanimej snart arton! hehe
Så nu med mer engagemang och fokus kan jag klara det här! Klara att vara mer i stallet, om jag bara så bestämmer mig för det. mer NH, mer ridning och mer mys med hästen!
Sen så med ridning har jag världens bästa Ylva som ska träna mig och Snärten så vi kan starta en dressyrklass, och Ylva ska använda det som sitt projektarbete. Kommer bli Awesome :D
Fred ut / en fia som tänkt efter lite hehe
I och med att jag jobbat hela sommaren har jag lite småångest och en bubblande stress under ytan. Jag har inte gjort en tiondel av det jag tänkt. Jag fick festival, stockholm och stugan osv. Va med mina fina och må bra. Men jag känner mig inte nöjd. Lär nog aldrig vara nöjd i livet hehe.
Men jag har funderat och så. Känner att jag måste lugna ner mig och inser att jag har någon sjuk prestationångest. Jag erkänner det inte, och jag tror inte på det själv när jag säger det. Men nånstans så måste det vara så, även om det inte stämmer.
Jag har faktiskt lärt mig mycket. Jag trodde aldrig jag skulle kunna få sån kontroll och känsla för hur jag ska handskas med min fina häst som jag bara älskar mer för varje dag. Även om det finns sina negativa delar med att "veta så mycket". Jag vill inte erkänna att jag kan, för det finns så himla mycket jag inte vet. Men ibland kommer det stunder då jag kan tycka att en del hästmänniskor verkligen borde tänka om, även om dom är flera år äldre, har så mycket mer erfarenhet och kunskap på nacken och kan hantera livet på ett sätt jag inte förstår fören jag gått igenom det hela.
Det sätt jag har börjat tänka om hästar efter jag bara hörde ordet NH och dess innerbörd har fått så himla mycket tankat och ideer i huvudet på mig. Jag är stolt över mig själv som kan bemästra en lite kunskap om det hela. Att kunna få en häst att reagera på en, se en. Känna sig trygg, låta mig vara mig.
NH är det bästa som hänt mig. Mitt intresse för hästen har växt så enormt, vilket är lite farligt då jag funderar på att släppa allt. Köpa en hästgård där jag kan ha mina fina Snärten, ta emot hästar i nöd och skapa en råmysig hästfamilj. Men det är en lång väg kvar. Mycket kvar att lära, både i hästväg och sån där jobbig "att vara människa-väg".
Jag har en ny syn på allt. Analyserar, lyssnar, gräver, funderar, tänker efter, försöker förstå, vill förstå! Hur kan jag vara en bra människa på bästa sätt? Hur kan jag vara bästa möjliga hästmänniska? Utan att bli ytlig och tänka att hästen ska prestera på ett sätt för min vinst skull?
Jag kan bli helt tagen på att se hästar, alla sorters. Ser hur dom rör sig, beter sig och lever. Jag funderar på hur jag kan ge min vän hästen ett bra liv. Jag vill ge hästen ett så bekvämt liv som bara finns. Om min tonårsdumhet tar över och jag får in en miss med hästen kan jag ha ångest i dagar. Lämnar jag hästen för länge blir jag ängslig, saknar hästen. Blir understimulerad och kan klappa en hund i timmar bara för att hunden är ett djur, som hästen. Djur i överhuvudtaget har en så stor del i mitt liv att jag blir helt knäpp, på ett bra vis.
Jag blir rädd av tanken att växa upp, åldras och ta beslut om att behöva måste lämna Snärten för att jag ska kunna leva ett normalt liv. Leva mina drömmar. Jag vill kunna ta med Snärten överallt, till skolan till och med. Tanken att Snärten en dag inte kommer finnas hos mig får mig att känna mig otrygg.
Jag hatar mig sjölv ibland att jag tar för givet att Snärten finns där ute i boxen. Jag är inte rädd för åskan, jag är rädd att blixten träffar Snärten.
Men att veta att man har såpass mycket kunskap om NH att man själv känner att man är på rätt spår, tänker i rätt banor, gör att man mår lite bättre och känner sig bättre då man kan ge alla världens hästar ett vänligt hej i livet.
Så jag har nu satt upp massa lappar på min vägg, lite mål jag tror jag ska kunna uppnå innan det blir dags att redovisa, bara för att jag måste inse hur mycket jag har lärt mig, istället för att tänka på allt jag inte lärt mig. Det här kan nog bli bra. Jag har ett helt liv framför mig, det enda som kan hindra mig är mig själv, ju!
Så jag har härmed bestämt mig att sluta nojja, vara stressad och virrig och istället ta tag i livet. Inse att jag är fanimej snart arton! hehe
Så nu med mer engagemang och fokus kan jag klara det här! Klara att vara mer i stallet, om jag bara så bestämmer mig för det. mer NH, mer ridning och mer mys med hästen!
Sen så med ridning har jag världens bästa Ylva som ska träna mig och Snärten så vi kan starta en dressyrklass, och Ylva ska använda det som sitt projektarbete. Kommer bli Awesome :D
Fred ut / en fia som tänkt efter lite hehe
