Årsarbetet, och vad som kommer efter.

Okej, nu känner jag att det har hängt upp sig lite för mig! Jag vill, vill verkligen komma igång ordentligt, men det behövs nog en kurs eller besök hos Yvonne med Snärten för att fräscha upp det hela och få lite ny inspiration!

De dagar jag har tagit tag i det så har det gått fint. Jag lyckades såklart ta bort filmen när jag körde NH då Ylva filma. Men nu har jag fått lånat Katinkas filmkamera, men vet dock inte hur jag ska få in filmerna på datorn.. hehe
Men jag tycker det går bra med Nh på marken. Men nu vill jag komma till det att Snärten och jag klarar allt som jag fick lära mig på senaste kursen, vi har kommit till framdelen och sitter fast där lite grann.

Jag har även provat mer med att rida i repgrimma. Fantastiskt känsla, jag har verkligen fått klart för mig att jag använder tygelhjälper alldeles för mycket och för lite vikt. Så detta är ett stort framsteg som dessutom är roligt + hästen får mer ordentlig motion och motion i skallen! Jackpot!
Ylva var en ängel än en gång och filma senast jag red. Ser lite stört ut. Jag funderar även på att köpa en repgrimma som är till för att rida, det är då medföljande tyglar som man spänner uppe på nosryggen i nosremmen, vilket är bra för då kanske man kan arbeta med det och få hästen att sänka huvudet? Westernstyle till och med?

När jag provade "Mental böjning" för första gången blev jag riktigt förvånad, samtidigt inte. Snärten böjde fint med huvudet åt höger, mot sin högra sida, lite stelt såklart, inte självklarhet, men det gick. Men att böja huvudet åt vänster gick inte ens en centimeter! Så hans vänstra bog är den dominerande, vilket gör det ännu mer logiskt att hans högra sida är svagare. När jag gör lite zonövningar, flyttar bakdelen och sånt går det en centimeter. Då är det som att jag har värmt upp honom eller nåt. Vilket också är helt självklart när man tänker på det, för varje övning man gör och det "lossnar" så litar hästen mer på en, ser en som en ledare!

Jag har även börjat tänka på att Snärten ska stå stilla medan man hoppar upp, det ska jag träna med repgrimma, går sådär med tränset.
I veckan körde jag också! Vilket var ett framsteg. I och med den lilla olyckan som hände för nått år sen har jag blivit lite feg att köra Snärten. Men den här gången skulle det gå! Ylva skulle egentligen följa med men hon sov, haha. Så Annika fick hjälpa mig att hålla Snärten medan jag spände för vagnen, eftersom vagnen är så stor kan man inte göra det i stallgången då stalldörren är för liten! Han var lugn när jag sela, redan då brukar han vara stressad, men ine den här gången! Det kändes bra! Men när jag börja spänna fast vagnen blev det lite stress, Annika är heller inte lika van som jag så hon blev väl lite osäker när hon såg Snärten stressa upp sig när jag tänkt fara ut och köra tokhästen. Han är ju bakrädd, och då när vagnen börjar röra på sig, skramlar den lite. Då skjuter han iväg lite, stressar. Men när jag gick med han så han fick vänja sig med skaklar och ljud lugna han sig. Jag gick några varv på ridbanan för att kolla att det gick att svänga också, det gick! Satte mig sedan i vagnen och det var som att Snärten aldrig skulle vara bakrädd. Jag körde ut på byns vägar och han skritta på så lungt och fint. I traven ville han dra på, men det var nog mest av gammal vana att det skulle gå snabbt, lite stress bara. Men sedan jogga han på hur fint som helst!
Detta var ett stort framsteg, och sjukt roligt. Så det blir mer körning framöver, absolut!

Jag har lagt upp lite mål som jag ska träna på framöver:
+ Träna ännu mer med att Snärten ska stå still vid uppsittning.
+ Träna ännu mer NH, samt kanske anmäla mig till en kurs framöver.
+ Rida ännu mer NH, göra upp banor att rida för mer utmaning.
+ Köra mer, samt att ha som mål att kunna spänna för vagnen utan att någon håller i han. För jag vet att det går, har gjort det med en shettis utan problem. Då går det med Snärten med!
+ Öva i dörren, har glömt det helt, men det ska det bli ändring på!
+ Få kondis och fysik, både jag och hästen, för mer välmående och ev. kanske starta i en dressyrklass till hösten. Ylva har lovat att hjälpa mig, den ängeln!


Något jag märkt nu när hästarna har börjat få komma in på nätterna är att Snärten går som vanligt iväg när man ska ta in dom. Men det är mer när jag inte varit med han lika mycket. Alltså om jag inte ens har ridit på någon dag. När jag kört Nh är det ännu tydligare, då kommer han mycket mer självmant! Något att tänka på, och ha som drivkraft! Mer tid med häst, mer ompyssling och mer NH kommer hästen till en lite lättare.




Fred ut!