Skitväder
Pappa hade tagit fram vinterrisslan(släde) som vi tyvärr har sålt, men när jag såg den blev det bara så himla klart.
För några år sen så tänkte jag prova att köra Snärten med risslan. Det är då en mindre rissla, alltså en ponnyrissla rent av. Vi skaffade den när vi hade shettisar och körde med den väldigt mycket då.
Eftersom som Snärten gått på travet tänke jag att det borde ju gå hur som bra helt att spänna honom framför risslan. Men jag trodde fel.
Det var en vanlig vinterdag och jag och syrran hade tänkt att ta en tur med Snärten framför risslan. Allt hade gått bra. Snärten var snäll när jag sela, och när vi spände fast risslan. Allt gick bra, Snärten var som alltid när vi kör han, lite taggad och kanske stressad till och med.
När vi var klara så sa jag åt Fanny att om hon sätter sig i risslan med våran hund Tyra så skulle jag bara leda han en liten bit tills han hade vant sig med att ha risslan bakom sig. Fanny gick iväg och skulle kolla något, minns inte riktigt, men jag tänkte att jag börjar väl gå och så kommer hon efter då.
PANG sa det så hade Snärten klämt fast mig mot en vägg. Så fort han tog första steget blev Snärten rädd när de låga skaklarna tog mot hans ben, när det var ovanligt tungt (han är ju van med vagnar som är betydligt lättare)och det blev ett litet obehagligt ljud bakom honom också som han inte var van med.
Han blev riktigt rädd och smällde iväg sjukt fort. Jag hängde som en handske i tömmen och som tur var var det en vägg i vägen som stoppade Snärten och först då förstod jag vad som hände och kunde lugna ner Snärten. jag hade även den goda turen att föräldrarna var ute och kunde komma och hjälpa mig.
Med en tillbucklad bil, trasig sele, skrämd häst och chockad fia så blev det så att jag aldrig provat det igen. Vilket är jättesynd då det är väldigt mysigt att åka rissla men jag har varit väldigt rädd för att köra just Snärten efter att han blev så rädd. Jag har bara kört en gång med rockarden och då skena han iväg med mig, jag hade förvisso inte bra tömmar så jag hade ingen kontroll men jag har inte riktigt vågat ta tag i problemet då det är väldigt läskigt.
Men nu har jag en helt annan inställning och bestämt mig för att besegra min rädsla. När jag såg risslan idag så vart jag förvånad att jag inte tänkt på det en enda gång. Så synd då bara att vi har sålt den nu men jag kan ändå träna bort just det att Snärten är bakrädd. Träna han att bli lugn framför vagn, träna han att dra tunga, högljudda saker, träna min egna rädsla.
Med en pappa som bonde har vi även gamla skaklar jag träna han med, och en stor gammal hövagn, kanske något att sträva efter?
Okej, nu ska jag inte lägga för höga krav, men jag tror att med mod, tillit och vana så kan Snärten, och jag, så mycket mer än i dagsläget.
Jag vill bli harmonisk med min häst!
