punkt punkt punkt punkt!
Jag har fått ännu ett svar från en av alla underbara tjejer som hjälpt mig de senaste åren!
Den här kvinnan hjälpte inte bara mig utan även min syster också då syrran hade häst. Så hon var här varannan helg och tog hand om både Snärten och syrrans Hubbe. Tuff tjej!
Jag tror hon var hos oss ett år, jag har lite hjärnsläpp för stunden så jag kan ha fel men tiden rinner ju bara iväg!!
Hon trivdes mycket bra med hästarna då hon inte var jätte-erfaren med hästar, tror däremot att hon syftar på ridningen då jag tycker att hon klarade det galant med hästarna då hon var klok att ta det lungt och harmoniskt med hästarna! Denna kvinna är då vuxen så både jag och Fanny kunde lita på henne! Hästarna verkade även trivas väldigt bra med henne, som jag minns så var det inga större problem för henne.
Hon skriver såhär:
De saker som jag spontant kommer på med Snärten är:
-att gå ut genom stalldörren tyckte Snärten var lite obehagligt, speciellt om inte båda dörrarna var öppnade - känner sig trängd? En väldans fart ut genom dörren men lugnar sig direkt efteråt.
-oftast gick det jätte bra att ta in honom från hagen men ibland "gaddade" Hubbe och han ihop sig och ville helt enkelt inte alls komma:) Sprang istället fram och tillbaka när jag närmade mig. Tror egentligen att det var Hubbe som drog igång det hela eftersom att jag nästan aldrig kunde ta in honom först, han "gömde" sig helt enkelt bakom Snärten.
-han vill gärna gå iväg direkt efter man suttit upp, svårt att hinna justera stigbyglar mm.
-lite "stissig"/stressig när jag red ut med honom själv, tillsammans med Hubbe helt avslappnad.
-när jag red Hubbe och Snärten blev lämnad kvar själv i hagen blev han ganska stressad/uppjagad - vill vara med sin flock!
-lite rädd om sitt huvud - vid borstning höjjer de jätte högt så det blir svårt att nå.
-vill gärna dra iväg före i grimskaftet tex när man leder in från hagen.
Mina tankar om detta:
Hon nämner även i mejlet att ju mer tid som gick desto mer trygg blev hon med Snärten och Snärten med henne. Det är faktiskt så att jag själv märker, även efter sex år tillsammans, att ju mer tid vi har tillsammans Snärten och jag, blir vi tryggare med varann. Detta är något som jag tycker är väldigt viktigt också!
Då angående hennes punkter så håller jag med på alla punkter. Vid uteritt så är Snärten oftast väldigt lugn och harmonisk med mig, om han inte är väldigt pigg för då blir han lätt fjantig, men det är som hon nämner, hon och Snärten kände ju inte varann till fullo och därför blir det lätt så att han blir lite stressad! Men det förekommer faktiskt ibland att han är stressad med mig och jag uppfattar det som att om vädret är stormigt eller om jag själv är stressad, ofokuserad osv så blir han lätt stressad. Han känner av en väldigt bra!
Och det med att han höjer huvudet så minns jag att när Snärten kom till oss så i början var han väldigt huvudskygg. Han är inte speciellt skygg nu men han vänder alltid bort huvudet då man ska borsta det eller tränsa honom.
Snärten är också väldigt sällskapssjuk. Han är så mycket "häst" då de urgamla instikterna som flockdjur verkligen träder fram så fort han blir ensam. Jag vet inte om instinkter går att träna bort men ska absolut kolla upp det eftersom det tyder på att han inte är helt trygg.
En sommarfet Snärten. Såhär kan det se ut när man ska försöka ta in honom från hagen, han springer inte till en, utan ifrån en!!
